Stil är att prata ett språk. Det kan vara vackert och mindre vackert men också sammanhängande och mindre sammanhängande.
Stil kan syfta på många olika områden men om vi specificerar det till manlig klädstil kommer den så kallade klassiska stilen från det militära. Det finns "regler" och proportioner som följs för att skapa det helhetsintryck man är ute efter. Den traditionen gör sig påmind i diskussioner om den klassiska manliga stilen som ofta blir väldigt fokuserad på just "regler", förbud och tekniska detaljer. Man kan tänka sig att detaljer i den klassiska stilen de senaste 200 åren ska skapa intrycket av det antika idealet med breda axlar och smal midja. Detta uppnås exempelvis med hjälp av uppbyggda axlar på kavajer, byxor som går upp till den naturliga midjan och knappstängning ungefär vid överkroppens smalaste del. Det kan vara så att det finns sådana här rent objektiva proportioner som vi av naturen tycker är vackra. Men det finns också en helt annan sida av stil som är mycket viktig, den kulturella kommunikationen.
Klädskribenten Derek Guy hävdar att det det enklaste sättet att se på stil är i termer av kulturella språk, jag är säker på att han har rätt. Stil är så inbäddat i kulturen att det inte går att sära på vad som är objektivt vackert och vad som är vackert p.g.a. kulturella skäl. I fallet manlig klassiskt stil kan man konstatera att vad som anses vara god smak råkar sammanfalla med hur den Brittiska överklassen klädde sig under framförallt först halvan av 1900-talet. Färger, former etc. som anses passa bra ihop är inte slumpmässigt utan utgår ifrån idealbilden av en brittisk aristokrat. Människor som ser bilder på folk i den här klädseln tycks helt omedvetet och helt utan kunskap i ämnet kunna säga när det är "rätt" och när det är "fel". Även om man aldrig varit i närheten av att klä sig på det viset så är de kulturella referenserna så starka (genom film, serier etc.) att man ändå har en känsla. Det intressanta är att detta inte bara gäller för klassisk stil utan även för alla andra stilar. Dessa kulturella referensramar finns även för medlemmar i motorcykelgäng, punkare och människor som håller på med Hip Hop.
Smaken är olika och oftast föredrar man en stil framför en annan. Om vilka stilar som är snyggast råder det delade meningar om men vad som inte är lika delat är när den stil man försöker kommunicera inte stämmer överens med just det kulturella språket. En motorcykelknutte i skinnväst, boots och flanellbyxor skulle nog de flesta tycka såg lite märklig ut. Inte för att dessa material (nej flanell är inte ett material men ni förstår) inte passar ihop i någon slags objektiv mening utan för att de kulturellt inte går ihop. Man kan alltså dra slutsatsen att vara bra klädd inte i första hand handlar om någon slags magisk matchningsförmåga utan snarare att prata det språk man vill prata på ett sammanhängande sätt, annars blir det på ett sätt meningslöst. På samma sätt som att man kan konstruera grammatiskt korrekta meningar på svenska som ändå blir helt meningslösa. Det är väl just detta som ofta händer när AI skriver poesi, bara slumpartade meningar som visserligen kan ha korrekt grammatik men som är helt tomma på mening.
Balansgången att kommunicera sin stil på ett "korrekt" sätt samtidigt som man hittar en egen vinkel på den är den stora utmaningen. Stil är kreativt på det poetiska viset inte på det konstnärliga. Det följer inga fysikaliska lagar rakt av men samtidigt fungerar det inte att bara slänga ihop slumpmässiga plagg och accessoarer. Den legendariska klädskribenten Bruce Boyer säger att vissa klädesintresserade män behandlar området likt en idrott där de stångar sig blodiga bland alla "regler" och normer. Detta samtidigt som folk generellt tänker för lite på sin stil eftersom den, vare sig man vill eller inte, är en del i andra människors bedömning av en. Hans eget mål är att hitta den gyllene vägen mitt emellan dessa ytterligheter, kanske är det det rimligaste förhållningssättet.
Klädstil är som sagt bara en typ av stil och samma idé kan appliceras även på andra områden. Inredning handlar också i hög utsträckning om att prata ett kulturellt språk, skapa en känsla av sammanhang. Jag har själv ofta slagits av att jag kan uppskatta många olika typer av inredning men gemensamt för det jag tycker om är att de på något sätt är sammanhängande och begripliga. Precis som inom klädstil finns det sätt att blanda objekt från olika tider och sammanhang men det kräver en enorm fingertoppkänsla. I slutändan tycks det ändå krävas att någon typ av språk pratas på ett sätt att allt det vackra flyter samman. Först då blir stilen mer än bara lösryckta meningar och ord.
