Viljan är en känsla, inte en beräkning.
Viljan känns i hela kroppen ungefär som en tryckande kraft, det är mycket svårt att veta varifrån varje enskild "vilja-känsla" kommer ifrån, alltså vari själva motiven ligger. Vissa är givetvis självklara såsom biologiska impulser (hunger, törst etc.) medan många är mer abstrakta.
Varför man vill saker är inte lätt att veta. Målbilder målas upp i huvudet och vägen dit kalkyleras psykologiskt. Så många logiska steg som möjligt längs med kedjan fylls i vilket ofta ger en mer fullständig bild av vägen än vad som är fallet i verkligheten. Den saknade informationen märks först när man ska omsätta den psykologiska teorin i praktiken. Man kan då t.ex. upptäcka att motståndet (att viljan så att säga har vänt) blir alltför stort och man ger upp.
Det är lätt att luras att tro att viljan är just en psykologisk beräkning men vid närmare eftertanke är det snarare en diffus känsla som så att säga blåser lite dit vinden blåser. Det är mycket svårt att "lura" viljan i längden och gå emot känslan till förmån för den psykologiska beräkningen.
När man ska göra något läggs ofta fokus på hur den psykologiska beräkningen ska utföras och inte hur viljemotståndet ska överkommas. Det gäller både när man själv ska göra något men också när man ska hjälpa andra att få något utfört. Den aldrig sinande strömmen av självhjälpslitteratur missar därför målet. Jag vill inte veta vad och varför jag i teorin ska utföra vissa saker, jag vill veta hur jag ska göra för att få det gjort. Hur jag så att säga kan runda de känslomässiga hindren längs med vägen. Det finns inget magiskt här, viljemotståndet kan bara rundas om inte hindren i längden är alltför höga eller målen för vaga.
Sakernas tillstånd försvåras ytterligare av att det inte bara är så att de psykologiska hindren ligger framför en i klart ljus. Viljandet och görandet hänger ihop på det viset att görandet påverkas av varifrån viljandet kommer. Viljandet blir olika stark beroende på varifrån det kommer, ju starkare viljandet är desto högre psykologiska hinder kan överkommas. Det finns en distinktion mellan s.k. inre och yttre motivation men det är att göra det för enkelt för sig. Yttre motivation kan mycket väl ögonblickligen transformeras till inre motivation och vice versa. Psykologiska hinder kan också överkommas oberoende av dessa kategorier av motivationer. Man inser att viljan är en mycket mer mångbottnad kraft än så.
Dessa insikter skulle kunna ge upphov till uppgivenhet men finns det ingen anledning till! Om man tror att man kan leta rätt på källan till viljan i alla enskilda fall kör man med säkerhet fast psykologiskt, utökat till det rent generella leder till filosofisk kramp. Men glöm då inte att viljan är en känsla, inte en beräkning. Känslor kommer och går lite som de vill. Problem löses så att säga ofta själva om man vågar vänta på viljekänslan utan att hemfalla åt psykologiska beräkningar. Däri sitter det levande till skillnad från det robotlika.
