Anteckningar

Det är en konst att låta sig luras av konsten och samtidigt genomskåda det seriösa skitsnacket.





Gränsen mellan tillräcklig kunskap och hybris går
ofta oväntat tidigt. Man märker sällan när gränsen
passerats och när avståndet ökar så ökar svårigheten
 att ta sig tillbaka med minst sträckan i kvadrat.







Att tänka är underskattat, att dra slutsatser är överskattat.
Det kan aldrig vara en bra kombination.






Hög moral, etik och heder kan bara visas, inte uttalas.

Handling är allt och yttrande inget.





Om man vill tänka nya tankar är det en bra början
att lära sig nya ord.






Nietzsche skrev skarpsinnigt att man bara hör de frågor
vilka man är i stånd att finna ett svar.
Detta är mycket olyckligt då även frågor vilka man
inte finner svaret på kan vara värda att betänka.







Många tar idéerna alltför bokstavligt,
det är principerna som är det väsentliga.








En utmärkande sak för liv är det inkonsekventa
handlandet och tänkandet som ständigt trycks
ned men som ändå lyser igenom klart och tydligt.
Det gör sig inte att att förakta dessa egenskaper
utan att förakta livet självt.
Plocka bort inkonsekvensen ur livet och du
plockar bort det som gör oss levande.






Det är enklare att ta på sig en regnjacka än att stoppa regnet.





Nyfikenheten på alla de kommande ögonblicken är
det syre vilket håller livets brinnande låga vid liv.
Utan denna nyfikenhet kvävs elden och tristessen blir allsmäktig.






En idé börjar som en tanke och slutar oftast som ingenting.
I sällsynta fall börjar den som en tanke och slutar som allting.
Det förra är ofarligt tråkigt, det senare är farligt roligt.






Lyckan är som störst när man tänker på den som minst.
Sorgen, däremot, är som störst när man tänker på den som mest.





Fördelen och nackdelen med livet är i grunden samma sak:
Jag upplever mig själv från insidan medan alla andra gör det från utsidan.






Värdet av en insikt bestäms inte av insikten
utan av det man gör med den.





Att minska lidanden, egna och andras, det är både frågan och svaret.





Ett ord kan måla fler än tusen bilder.





Det är inte vi som mäter världen, det är världen som mäter oss.





Girigheten är alltid en och samma medan dess spelrum skiftar
kraftigt i tid och rum.






Vad som inte är fallet är viktigare än vad som är fallet.




Det ädlaste och mest svårbemästrade i livets
konst är att inte se ner men heller inte upp
till någon.





Det euklidiska faktum att den kortaste vägen mellan två punkter
går via en rak linje hade säkerligen varit mer användbart i verkligheten
om det inte vore så att den andra punkten är dold och den första försvunnen.








Det mest intressanta med världen är att människor är obegripliga.








Beviset för mänsklig orättvisa ligger främst i att de
lyckosamma tar åt sig och åtnjuter äran för det som
gjorts möjligt av de misslyckade.






Försöker man säga allting slutar det ofta med
att man säger ingenting. Det händer också att man försöker säga ingenting

men istället säger allting.






Många verkar intresserade av att undersöka människans möjligheter.
Jag ser begränsningarna som betydligt mer intressanta.





Höjden av ofrihet är att inte kunna välja.
Höjden av frihet är att inte behöva välja.






"Mänskligheten" är inte på väg någonstans utan befinner
sig bara på olika platser i cirkeln.





Det är mer exakt att visa än att prata när man meddelar sig.
Därför är andra arter och små barn mer pålitliga än vuxna människor.





Framgång i sinnet är något helt annat än den på papper.





Att förblindas av sin egen godhet leder inte sällan till verklig ondska.




Bra politik är att välja de dåliga idéerna framför de katastrofala.




Lockelsen att utgå från hur människan borde vara istället
för hur hon är blir hos många tänkare alltför stor.




Kunskap handlar om kvalitet, inte om kvantitet.




Absurda idéer och rörelser tenderar att mötas av än mer absurda.

Absurditet smittar. 

Att "vi" bör försöka lösa världsproblem vore förmodligen
en vettig idé om det inte vore för att det inte finns något "vi".




Vetenskapen är lika märklig och fantastisk som den är missförstådd och missbrukad.




 Skepticismen gäller oftare innehållet än formen.




Filosofins svar finns inte efter mållinjen utan innan startlinjen. Man kommer
således längre från målet ju snabbare man springer (Wittgenstein hade helt rätt i att filosofins
vinnare är de som håller på längst, de som korsar mållinjen sist)

Den som försöker lära sig hur världen fungerar kommer att bli besviken.

Världen fungerar inte, den bara är.




Intresse skapas i skärningen mellan vaghet och exakthet.




När ytan skalats av ligger vi alla nakna, utblottade och hjälplösa.
Den riktiga ensamheten är rättvis, lika för alla.

Bäst klarar sig den som lär sig leva med ovissheten.




När man slutar att filosofera blir allt som vanligt igen.
(Kanske är det därför jag inte tar filosofin på större allvar)






När man tror att mörkret är som mörkast kan det alltid bli mörkare.
Det skänker mig mer tröst än tanken på gryningen.







Jag litar mer på dem som säger sig kämpa mot någonting än för någonting.





Alla beskrivna filosofiska system är felaktiga. Det är det som är poängen.




Till sist står man enbart till svars inför sig själv.



Den modige behåller principer och byter ut "fakta". Den fege behåller "fakta" och byter ut principer.




Att hitta motsägelser måste inte betyda att något är fel.
Det kan mycket väl vara så att det är rätt att motsägelser finns.





Promenader är som massage för själen. De hjälper mot stelhet och spänningar.





En i sann mening stark självkänsla är att känna till sina styrkor
men framförallt att omfamna sina svagheter.




De publika diskussionerna skriker och väsnas
medans de vanliga liven pågår.




Tankar knackar alltid på och vill tränga sig in.
Det är lika bra att bli vän dem.




Det är lättare att veta att än varför. 

Känslorna är den väg varpå livets bil färdas.