Om Tystnad

 En komiker vet att tystnaden är lika viktig som talet.

Tystnaden innebär oftast inte bara frånvaro av ljud, det vet alla som stått i en hiss med okända människor.

Tankar far genom huvudet och självmedvetenheten står en upp över öronen. Tystnaden i öronen äts upp många gånger om av bullret i huvudet.

I vår ljudstörda miljö är vi så vana vid fysiskt ljud i öronen att frånvaron blir svår att hantera. Ljudet är vårt sällskap och när det försvinner infinner sig ensamheten. Bara för att det bli tyst runt omkring tystnar inte ljudet inuti. En första impuls är att försöka fly ensamheten och bli av med det ljud som kommer inifrån huvudet med hjälp av en ljudkuliss utifrån. Metoderna är många där den enklaste helt enkelt är att skapa någon typ av externt ljud. Författaren Leif "GW" Persson hävdar att han dricker alkohol för att få tyst i huvudet. Båda dessa metoder är naturligtvis bara symtomlindring, ingen lösning. Man kan i längden inte bota sjukdomar med enbart symtomlindring.

I äldre tider var ljud inte lika lättillgängligt och man tvingades gissningsvis in i stunder av tystnad utifrån. Kanske var det så att vi då generellt var bättre på att hantera de egna tankarna. Eller var det bara så att det krävdes en mindre dos utifrån för att fly våra röster inuti? Hur skulle en hörselskadad person svara på en sådan fråga?  

Människor tycks tro att det är talet och ljudet som skapar förståelse. Det är snarare ett verktyg i jakten på att förlänga de logiska orsakskedjor vi kallar förståelse. Vi säger inte att sågen skapar stolen, vi säger att snickaren skapar stolen med hjälp av sågen. Vi förstår ju saker hela tiden utan att prata eller lyssna, mysteriet ligger i hur vi kan förstå utan att kunna peka på vari den förståelsen ligger. 

Tystnaden förmedlar budskap. Ett barn som lovat att höra av sig till sin förälder när hon är framme hos en vän lämnar ett mycket oroväckande budskap om kontakt uteblir. Budskapet att något har hänt ligger så att säga i själva tystnaden snarare än i ord. På så vis kan också den som är skicklig på att använda tystnaden få fram vad han menar på det sätt han vill. Skämt blir ofta roliga just för att tystnad använts på ett för åhöraren komiskt sätt. Det roliga sitter då inte orden utan i det tysta. 

Tystnaden kan också finnas i andra uttrycksformer än ljud, inte minst i text, tystnad är snarare metaforisk än bokstavlig. Att inte svara på ett brev kan också vara ett sätt att säga någonting. Tystnaden kan på så vis användas för att uppnå vissa mål, att sända vissa budskap. Det är ett mycket effektivt maktmedel, "du minns mejl du inte fått svar på bättre än mejl du inte svarat på" (Nassim Taleb). 

Att kunna hantera tystnaden lägger grunden för sinnesfrid. Tystnaden inuti huvudet trumfar utan tvekan tystnaden utifrån. Fullständig avslappning kan ske med ljud utifrån men knappast med ljud inifrån. Det är inte sinnenas uppsamlingsorgan som avgör utan det mentala stadiet i vilket man befinner sig. Tystnad är så att säga att flyta utanför sig själv, att inte bli puttad fram och tillbaka mellan mentala stadier. Att inte må bra kan mycket väl innebära att det inte är tyst inuti huvudet. Att skapa olika typer av symtomlindring är då att så att säga skjuta upp baksmällan, det blir snarare värre när den väl kommer. Falsk sinnesfrid kan lura andra men aldrig sig själv. Däri finns den första nyckeln men det betyder på inget sätt att den är enkel att hitta. 

Tystanden är den finaste av vänner, samtidigt den mest lättkränkta.