Politiska villfarelser

 "Framtiden är inte vad den brukade vara"

- Yogi Berra

Ingenting är som vanligt fast ändå är allt som vanligt, det är inte politiken utan verkligheten som har sista ordet.

Idén om den Svenska politikens konsensus har under lång tid varit på väg att raderas ut. Väsensskilda intressen står alltmer mot varandra, intressen så skilda att de är nästan omöjliga att överbrygga. På många sätt är det en återgång till en mer normal situation än den extremt homogena kulturen som rådde under stora delar av 1900-talet och tidiga 2000-talet. Den som tror på en tillbakagång till en mer mjuk och harmonisk politisk situation lär bli besviken. Politik är inte harmonisk till sin natur utan snarare vild och kaosartad.

I teorin är ofta politik ett ideologiskt bygge medan det i verkligheten är ett hantverk för att lösa tillfälliga problem och vinna makt. När tillfälliga intressen och begär står mot långsiktiga mål och visioner vinner begären. Det är inte så att politiken struntar i sina ideal utan man försöker snarare vända och vrida så att intressena passar idealen. Därför kan politiken mycket snabbt ändras radikalt när intressen blir starka varför motvikterna till politiken är viktiga stoppklossar (domstolsväsen etc.).

Vi befinner oss nu i en situation där vänstern febrilt försöker få ihop en pragmatisk hållning till de världsomvälvande problem vi sett de senaste åren med sin bisarra vilja till detaljstyrning och framskjutna position i värderingskriget. Det är inte lätt att tillgodose flera stora väljargrupper med fundamentalt olika intressen, detta samtidigt som maskineriet behöver hållas igång eftersom det direkt eller indirekt är den stora försörjningskanalen för många inblandade. 

Högern kämpar för att hitta sätt att få ihop sina ideal om frihet och individualitet med de intressen vilka de satt sig så djupt i knät hos att det nästan är omöjligt att resa sig upp. Samtidigt har en mer konservativ stämning spritt sig i delar av högern vilken är mycket svårt att sammanfoga med mer liberala strömningar, den konflikten är på inget sätt ny utan den har bara varit märkligt frånvarande i Sverige. Sverigedemokraterna försöker använda högern för att tillskansa sig makt och framstå som ett seröst alternativ i större väljargrupper. Betet håller på att sväljas helt förmodligen i hopp om att vinna regeringsmakten. 

I Sveriges riksdag har det tidigare varit en mycket stor och något märklig enighet i stora sakfrågor medan konflikterna främst stannat verbalt och inte backats upp i handling. Värderingskriget tycks inte främst föras via röstningsknapparna utan snarare i kommunikationen utåt. Detta kan vara på väg att ändras när stora omvärldshändelser de senaste åren gjort sig påminda. Frågor som katastrofberedskap, försvar etc. har av förklarliga skäl snabbt seglat upp högt på agendan samtidigt som vissa inhemska spänningar fortsätter att öka. Sannolikheten för fler nischade politiska rörelser är mycket stor vilket vi redan sett exempel på. 

Ett uppskruvat tonläge fram till valet är att vänta med efterföljande förhandlingar, kohandel och låsta lägen. Tron på konsensus i bred bemärkelse lär vara en villfarelse.